Vad EU:s barnskyddsregler ändrar 2026

EU:s reglering av nätet har gått fort, och resultatet är en hög av överlappande rättsakter som även de som arbetar i fältet har svårt att hålla isär. Här är det som betyder något för barns skydd, utan förkortningssoppan.

DSA, gäller, och tillämpas

Förordningen om digitala tjänster gäller fullt ut sedan februari 2024. För barns skydd är de viktiga delarna skyldigheten för mycket stora plattformar att bedöma och begränsa systemrisker, uttryckligen inklusive risker för barns rättigheter, och förbudet mot reklam som profilerats mot minderåriga.

Det är tillsynen som gör detta verkligt snarare än önsketänkande. Kommissionen har inlett formella förfaranden mot flera stora plattformar på just de grunderna, bland annat om hur funktioner utformats för att hålla kvar minderåriga. Om åtgärderna till slut förändrar något är fortfarande öppet, men mekanismen finns och används.

AI-förordningens transparensregler

Artikel 50 i AI-förordningen, om transparens, tillämpas från den 2 augusti 2026. Kort sagt: människor måste få veta när de talar med ett AI-system i stället för en människa, och syntetiskt bild-, ljud- och videomaterial ska märkas maskinläsbart som artificiellt skapat.

För barns skydd skär detta åt två håll. Skyldigheten är nyttig, chattbottar riktade mot unga utan att det framgår är ett verkligt problem. Men märkningskraven gäller den som använder system lagligt, och de som genererar syntetiskt övergreppsmaterial kommer inte att följa en märkningsregel. Det som betyder mer där är förbudet mot själva materialet.

CSA-förordningen, fortfarande olöst

Den föreslagna förordningen om att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn, den som brukar kallas ”chat control”, är fortfarande det mest omstridda ärendet på området. Den har passerat flera ordförandeskap utan enighet.

Oenigheten är genuin och inte konstruerad. Förslaget skulle låta myndigheter ålägga tjänster att upptäcka känt och nytt övergreppsmaterial, vilket för tjänster med totalsträckskryptering innebär antingen att bryta krypteringen eller att skanna på enheten innan den tillämpas. Barnrättsorganisationer är oense om detta, liksom säkerhetsforskare, och ingen av grupperna argumenterar i ond tro.

En tillfällig förordning som tillåter frivillig upptäckt har förlängts för att hålla befintligt arbete lagligt medan diskussionen fortsätter.

Vad det betyder för en organisation som vår

Tre praktiska saker. Samtycke för spårning är inte frivilligt och har aldrig varit det, ePrivacy-reglerna föregår allt detta och är det som faktiskt styr cookiebannern. Varje AI-funktion som visas för allmänheten måste berätta vad den är, tydligt, innan någon börjar använda den. Och varje system som håller uppgifter om barn behöver en konsekvensbedömning som faktiskt är gjord, inte bara arkiverad.

Inget av det är exotiskt. Det mesta är vad en noggrann organisation skulle göra ändå. Regleringen tar framför allt bort möjligheten att låta bli.